Fästingar

Fästingar är besläktade med kvalster och andra spindeldjur Det finns flera hundra olika fästingarter spridda över världen.

Fästingarna finns i stora delar av Sverige

I Sverige är Ixodes ricinus den vanligaste arten av fästingar. Den finns i Götaland och Svealand och längs Norrlandskusten. Utbredningsområdet ökar norrut och inåt landet.

Fästingen behöver en dygnstemperatur på omkring fem plusgrader för att bli aktiv. I södra Sverige sträcker sig fästingsäsongen från april till oktober men den förlängs betydligt under milda vintrar.

Fästingen behöver blod för sin utveckling

Fästingen genomgår fyra stadier i sin utveckling: ägg, larv, nymf och vuxen fästing. Utvecklingen från ägg till vuxen tar vanligtvis 3 år. För att utvecklas vidare till nästa stadium behöver fästingen en måltid bestående av några droppar blod.

Fästingen trivs bäst i fuktiga, skuggiga områden där uppehåller sig i högt gräs och annan hög vegetation När den är aktiv sitter den i vegetationen en eller ett par decimeter över marken och väntar på sitt offer. Den lokaliserar sitt byte genom koldioxiden i utandningsluften och av den avgivna värmeutstrålningen från offret, samt genom rörelser i vegetationen.

När fästingen suger blod låter den lite saliv rinna ner i bettet via sina hulligförsedda sugrör. Saliven innehåller bedövningsmedel och ämnen som gör att blodet inte koagulerar. Detta bidrar till att fästingen kan sitta kvar och suga blod i flera dagar, upp till drygt en vecka.

Fästingar kan sprida bl a sjukdomarna TBE, borrelios och ehrlichios.